Det kan låta konstigt.
Visst är det skönt att vara ledig, inte behöva stressa upp och iväg. Det kommer jag sakna, men en trotsig 2 åring och ideerna har tagit slut vad man kan göra på dagarna speciellt när det varit kasst väder. Det kommer jag inte sakna.
Vilka strider man får ta...inte en om dagen, utan flera.
Den lilla underbara tjejen blir som förbytt ibland. Vet att det är en fas men fasiken va jobbigt det är emellanåt. Själv är man också eftersom patrik jobbar.
Vet ibland inte hur jag ska hantera henne. Lyssnar noll.
Det jag blir mest sur på är att hon sparkas och slår. Försöker förklara att man inte gör så men som sagt lyssnar noll. Man blir arg, hon fortsätter, man blir förbannad och det hjälper inte heller.
Då sätter jag henne i närmsta rum och stänger dörren så får hon komma ut när hon är snäll.
Mesta delen av dagarna är ju jättemysiga, men sen kommer dessa test ett tag och då blir man ju så arg.
Jag kan inte fatta hur man orkar/vill skaffa fler barn när dom är inne i den här fasen...sååå glad att jag bara har ett :)
Hur hjälper man barnet genom trotsen och inte bara blir arg?
