Sen började det...gallskriket...aldrig hört henne så förtvivlad/ont/skräckslagen.
Vi visste inte vad det var. Efter 20 min skrikande så ringde jag 1177 och rådfrågade. Det var fruktansvärt att höra henne så och kände mig helt maktlös. Hon hade ont och grinade så hon knappt fick luft kändes det som men såklart hon fick det.
Hon sa att jag hör hur ledsen hon är...åk till barnakuten. Sagt o gjort pallrade vi oss iväg till barnakuten, försökte hålla mig lugn men det var inte det lättaste när man ser hur hon krampar, men gick rätt bra iaf.
Där inne behövde vi inte vänta mer än 15 min kanske så kom vi in men då hade hon lugnat sig o var bara lite tagen av allt grinande.
Träffade en jättegullig sköterska och hon klappade henne på magen o agnes tittade med stora ögon. Skojade lite när hon klappade på magen och sa "du min lilla vän har massa gaser i magen"
Så tog vi febern och sen kom hon med en slang med 2 ändar på så stack hon i den i lilla rumpan och poff sa det och gaserna försvann :) hon gjorde det några gånger och sen så bajsade hon och låg och skrattade.
Sötisen var ok igen o mamma andades ut!
Så bar det av hemåt igen och familjen var glad igen!
Stackars liten. :( Skönt att det så lätt avhjälpt. Kram J.
SvaraRadera