Denns berättelse är lååång. Lite för att jag ska ha denna kvar med alla tankar och upplevelsen i sig.
På morgonen så kändes en kostig känsla och sen var trosorna blöta..
Var som ett poff och så blev det blött. Inte så mycket som kom men tillräckligt för att trosorna skulle bli helt dyblöta.
Bytte väl 2 ggr på morgonen och sen när jag var på jobbet så var det samma sak.
Tänkte att kan det vara fostervatten eller?
Då tänkte jag på vad eva min barnmorska sa till oss på föräldrarutb. När vattnet går så vet ni att det är vattnet som går. Är ni osäkra så är det inte vattnet dom går.
Tänkte att jag får väl åka in o kolla i alla fall.
Patrik väntade hemma för vi hade tjejerna och skulle på födelsedagskalas för vår granntjej som fyllde år. Jag tänkte med sndra ord bara åka in o kolla vad det var och sen åka hem och få säga grattis till grannen, men kvällen skulle se lite annorlunda ut än vad jag trott.
Det var mycket folk på östra så det tog tid innan jag fick träffa en barnmorska.
Sen fick jag träffa en jätte söt tjej som gjorde en undersökning på mig.
Hon skulle rucka lite på huvudet så de kunde se om det vR fostervatten dom läckte men då säger hon " huvudet är inte ruckbart, det är fixerat".
Det var skumt tänkte jag eftersom dagen innan så var det inte det :)
Sen så fick jag ligga uppkopplad mot ett ctg i över 2 timmar medans jag väntade på en läkare eftersom de inte kunde konstatera om det var dostervatten eller inte. Sen hade jag fått en blödning också (som jag alltid fått när jag gjort gynindersökning under graviditeten)
Kändes som lite mensvärk bara. Sa att jag ibland fick en molande känsla i nedredelen av magen.
Jag smsade samtidigt med min jobbarkompis sofia som fått barn 1 mån innan. Hon fattade galoppen direkt och sa att förlossningen var på gång, att det var värlar :) men men jag var inte övertygad eller inne i nån förnekelsefas kanske.
Kände inte så mycket och bara ibland kom den moöande känslan men inget som gjorde ont eller så.
Sen kom läkaren in o konstaterade att det var fostervatten som jag läckte men att jag hade rikligt med fostervatten kvar så det var ingdn fara.
När jag var inne där så när jag rörde mig hastigt så bubblade det därnere och vart blött så jag läckte väl lite hela tiden.
Eftersom jag hade haft en blödning av gynundersökningen ville de inte skicka hem mig. Jag blev kvar. Besviken för jag ville hem och jag fattade ju inte vad som var på g. Klockan var nu ca 2200 och väntade bara på att bli inskriven och få ett rum.
Fick ett rum och ringde patrik och sa att jag fått panodil och satt och åt en tallrik med fil för jag var jätte hungrig och panodilen tog jag för att jag hade lite ont i magen. Var skittrött och ville sova.
Sa till patrik att han inte behövde komma in för jag skulle sova så fort jag ätit klart.
Kollade med barnmorskan om hur länge man kan gå o läcka vatten. Då sa hon att man brukar sätta igång det efter 3 dagar om det inte startat själv.
Svit tänkte jag. Jag blir mamma om 3 dagar...helt galen tanke som jag inte kunde ta in. Vad jag inte visste då var att jag skulle bli mamma om 6-7 timmar.
Sofia tyckte jag var rolig. Hon visste hela tiden att värkarna startat och att bebis var på väg :)
Jag å andra sidan var inte övertygad.
Hon fick mig att ta hem en värkapp i alla fall.
2336 messade jag med Sofia igen och då började det göra lite ondare...
Fortfarande inte ringt patrik för jag trodde att allt skulle stanna upp och gå tillbaka.
Typ som alla säger att man kan ha förvärkar. Så jag avvaktade.
Klockade några.
Hade 6 min mellan värkarna då och varade ca 55 sek.
Någon värk senare var de nere på 4 min och sedan 3 min. Värken varade i typ 1.20.
Nu ringde jag in patrik. Plingade på sköterskan bara eftersom jag låg på bb-rum ville jag bara kolla så att det var ok att patrik kom in ;)
Vad skulle dom sagt..."nej du får ligga här själv o ha värkar"
Nu var klockan 24.00 när jag ringde patrik som inte fattade nåt. 1 timme tidigare hade jag ju sagt att nej ingen fara jag ska sova och du kan stanna hemma :)
Värkarna var nu nere på ett mellanrum på 2 min och jag ville bara på toa och bajsa...tryckte på i rumpan hela tiden.
Patrik hade kommit och de var så skönt att ha han där men en kosmtog känsla. Skulle vi få barn nu?
Under en värk precis när han kom så kollade han på mig och sa har du en värk? Ja sa jag. Ok, jag tyckte du lät lite konstig :)
Vi skrattade endel och på föräldrar utbildningen så pratades det mycket om att barnet roterar medsols för att komma ut. Mitt i en värk säger patrik " nu roterar hon medsols"
Haha, oj va ont det gjorde att skratta mitt i en värk :)
Sen kom en barnmorska in och satte ctg kurva för att hålla lite koll på hur det såg ut med bebisen och mina sammandragningar.
Hon sa att de väntar med att göra en undersökning eftersom det finns en infektionsrisk. Absolut sa jag.
Sen nämnde jag att jag ville in på toa för att det tryckte på...då sa hon att vi gör en undersökning nu för det verkar som att du är längre på väg än vad vi tror.
Jaha tänkte jag...äh nu säger de säkert att nej du är inte öppen nåt än :)
Istället sa hon att livmodertappen var helt utplånad och jag var öppen 3 cm.
Oj tänkte jag. Det var jag inte beredd på. Oj öppen så mkt redan.
Vi googlade hur långt en normal förlossning är och konstaterade att den tar ca 12 timmar.
Sen blev jag flyttad till förlossningen.
Fick kistgas som jag inte tyckte hjälpte. Mina värkar kom så snabbt så jag kände aldrig att nu är de på väg.
Ett bad gjordes iordning till mig.
När jag kom in var det skållhett kändes det dom och patrik fick snällt spola i kallvatten istället.
Jag ville ju fortfarande gå på toa hela tiden så rätt dom det var så fick patrik gå ut och jag knackade när jag var klar så han fick komma in igen :)
Lustgasen började göra mig lite vimsig fast jag tyckte jag var jätte normal :)
Jag o patrik satt och pratade om när vi var på kent konsert i somras, sen säger jag att "jag tänkte på att när jag var på konserten så kunde jag inte göra såhär med benet men det kan jag nu"
Haha patrik tittade lite konstigt på mig...så frågade sa jag nåt konstigt och jajamen det gjorde jag, men i mitt huvud var allt helt normalt.
När jag låg i badet började det göra riktigt ont...jag ville inte bada mer...gick upp och stod o hade värkar mot en plaststol o sa till patrik att nej jag går ut så här..(bara i en handduk)
Nja sa patrik...handduken hade jag antagligen tappat innan jag kommit till rummet om jag skulle fått en värk.
Jag drog på mig rocken igen och sa att trosorna tar jag inte på mig i alla fall!
När jag kom till rummet så mådde jag illa...var väl kombinationen med att bäbis skulle förbi sponekanalen, varmt bad o lustgas...jag spydde...i en vit sån spypåse som jag hatar..patrik hämtade flera gånger.
Sen när jag var färdig så sa han " vad gör jag av dessa" inte vet jag sa jag och kunde inte bry mig mindre ;)
Sen gjorde dom en koll igen o då tror jag att jag var öppen 5 cm.
Jag ville ha eda (ryggbedövning)
Då fixades det innan med nål i handen, elektron på agnes huvud och nåt mer gjorde hon med.
Sen kom narkosläkaren.
De bad mig sätta mig upp och kände att nej det vill jag inte för det gjorde så ont i rumpan och då ville jag inte sitta direkt, men hade så klart inte något val!
Sitta med "kutrygg" och ha värkar var ingen hit men det gick snabbt och jag fick min eda :))
Sen kändes allt mycket bättre.
Var som att vara öppen 3 cm igen :)
Sen gick allt snabbt. Tog inte jätte lång stund innan jag kände att jag inte kunde hålla emot utan fick lov att trycka på. Då gick lite mer av vattnet och blött vart det ;)
Hon kände på mig och var öppen 9,5 cm. Min barnmorska var förvånad att det gått så snabbt att öppna mig.
Kom en värk igen och tryckte ut resten av fostervattnet...
Agnes hjärtljud gick ned när jag hade värkar, men sen gick de upp igen, men de kallade in en läkare och dubbelkolladd så allt var ok, annars skulle dom ta ut henne med sugklocka, men allt var ok.
Sen var jag öppen 10 cm och då stannade krystvärkarna av, så jag fick värkstimulerandedropp så de skulle komma igång igen.
Fick ett sms när jag var öppen 10 cm från sofia som jag messade med när jag kom in och böejade få värkar.
Hon var uppe och ammade så hon frågade hur allt var o hoppades allt allt gick bra.
Roliga var att när jag hörde att jag fick ett sms så fick jag telen och SVARADE på det också :)...det hade inte sofia räknat med. Jag skrev "bäbisen på väg ut snart, öppen helt. Väntar på nästa värk, gått snabbt"
Sofia skrev " haha wow! Verkligen. Hade inte förväntat mig att du skulle svara. Hur mår du" och jag svarade igen :) " jag mår fint, eda is the shit"
Sen feågade hon om allt vatten gått och då svaradd jag ja och sen svarade jag inte mer, låg antagligen o krystade då :)
Krystningen varade väl i 20 min ungefär.
Jag började och krysta och kände att det inte hände så mycket, tills jag pressade på ett annat vis, då sa barnmorskan precis så där, gör så nästa värk... Nej tänkte jag, så gör jag inte i nästa värk (gjorde för ont)
I nästa värk så meskrystade jag igen och sen sista körde jag en riktig.
Men sen fattade jag ju själv att jag inte skulle kunna hålla på så, för då kommer hon ju inte ut.
Jag frågade om hon kunde se huvudet och det sa hon att hon gjorde.
Sa attjag inte vågade krysta för jag trodde att jag skulle spricka, men hon sa att jag hjälper dig och säger till.
Så i nästa tog jag i och även i den efter och då var huvudet lite ute. Kommer ihåg stt jag tänkte att nej det är väl nu huvudet kan åka in igen och tänkte då att nej det ska inte hända så jag knep åt och då stannade huvudet där det var.
Barnmorskan frågade om jag ville känna på huvudet och det gjorde jag och då vart allt faktiskt lite mer verkligt att jag faktiskt håller på att föda ut vår bebis.
De sa att det var en ljus liten bebis (vilket jag inte tycker stämmer nu men men)
Sen kommer jag ihåg att jag sa till dom att nu gör det riktigt ont.
Sen att min blugdläpp var i kläm :). Var nog inte bara blygdläppen som var klämd i det läget :)
Frågade hur många värkar det var innan hon var ute och då sa hon 1 eller 2 stycken.
Kommer ihåg att jag tänkte på tv-serien "ett barn i minuten" snart kommer en hal rackare komms ut och hon kommer hänga med kroppen tills hon skriker och sen kommer jag få henne på mitt bröst...kommer ihåg att tänken inte kändes verklig.
Så kommer jag ihåg att jag tryckte massa och vrålade väl lite också kändes det som.
Barnmorskan sa att nu får du inte trycka, bara andas, bara andas. Så höll hon emot också. Gött tänkte jag eftersom jag slapp trycka på :)
Sen nästa värk så var hon ute.
Kaloffch så kändes det som när kroppen kom ut. Vi hade blivit föräldrar!
Lillfisen var lite grön när hon kom ut. Hon hade bajsat i fostervattnet så fosterfettet var lite grönt.
En söt liten tös på 2560g och var 46 cm lång.
Första måltiden :) fikat i bakrunden!
En stor eloge till min älskade patrik.
Vi hade ju inte diskuterat alls hur jag ville att han skulle vara på förlossningen eller hur jag kände med smärtstillande och allt.
Patrik var helt fantastisk. Han kände väl av läget antar jag men han fanns där! Jag hann knappt sträcka fram min hand innan han tog den och hjälpte mig genom värken.
Han var inte för på utsn fanns vid min sida.
Ville jag ha något eller vad som helst då hjälpte han mig.
När jag krystade stod han vid min sida men "lade sig inte i" eller hur jag skulle säga.
Han var helt otrolig och gjorde vår förlossning till något väldigt fint, roligt och speciellt.
Vi skrattade emellanåt och tiden sprang iväg!
Vår familj är nu komplett!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar