onsdag 18 december 2013

Att vara mammaledig

...det var inte riktigt vad jag trodde att det skulle vara.
Jag trodde att jag skulle älska att bara gå hemma och vara "ledig" hela dagarna.
Det visade sig rätt snabbt att så inte var fallet.
Det kanske är lite tabu och skriva om detta eftersom alla alltid säger att allt är så fantastiskt och de önskade de kunde få vara hemma längre. Jag kanske kommer dit jag med.


På BB en överrumplande lyckokänsla. Det var det absolut bästa jag varit med om. Det häftigaste. Det "finaste" (men nu såg jag inte det från barnmorskehållet :))
Det var inte alls som jag tänkte att det skulle vara. Hade lite i tankarna att det skulle bara göra ont ont ont. Jag ska inte sticka under stolen med att det inte gjorde ont, för det gjorde det, men det var en härligt ond känsla jag hade i början. Allt gick ju så bra för mig och jag fattar att alla inte har sån tur som jag hade. En tös som inte ville vara kvar i magen. 24 dagar tidigare än planerat började hon sin resa mot världen. 23 dagar tidigare kom hon.
Jag fattade ju att jag höll på att föda barn, men ändå kändes det inte som hjärnan hann fatta det ändå på något sätt. Det var först när jag låg och krystade som jag förstod 100 % att jag skulle bli mamma.
Jag kommer ihåg att jag tänkte på " ett barn i minuten" som gick på tv:n för ett tag sen att shit nu kommer vårt barn att komma ut och hon ligger hängande över barnmorskans arm och sen skriker hon och så får jag upp en kladdig bebis på mitt bröst.
Det var så otroligt svårt att föreställa sig men jag skulle göra om detta alla dagar i veckan för så häftigt är det. Att kroppen får ut barnet. Nu kom jag ifrån ämnet lite ... :)

Jag kommer ihåg det här kortet! Det här är ett av de lyckligaste stunderna. Tror att det var dagen efter vi kommit hem från BB och hon har precis ätit.
Det här är ren och skär lycka.
Fattar inte hur man kan älska en liten som funnits med så kort tid så otroligt mycket.
 
Jo men detta med mammaledigheten.
Jag älskade att vara hemma i 2 månader ungefär. Visst var det några skrikstunder då jag tyckte att det inte var lika kul kanske men det gav ju sig snabbt.
Det var efter runt 3 månader som jag började krypa lite på väggarna när man inte hade saker inplanerat. När jag hade saker inplanerat var det skit mysigt att vara hemma. Inga tider att passa förrutom när vi har tjejerna när de ska komma från skolan och sen när man har BVC besök.
Det var en dag då jag klättrade lite på väggarna som jag bestämde mig...jag vill inte vara hemma heltid tills april. Jag vill börja jobba tidigare.
Jag började processen i september så jag har förberett mig länge på att komma tillbaka.
Jag har längtat tillbaka till jobbet.
Nu den 6 januari är det dags.
Dags för att jobba en dag i veckan fram till April.
Kommer bli helt underbart att få lite "vuxentid" även fast man jobbar. Komma ifrån hemmet lite. Saknar att svara i telefonen, knappa på datorn och tjöta med kollegor.
Nu kommer jag hamna i en grupp med 3 helt för mig nya personer. Hoppas att vi funkar ihop. De är lite yngre alla 3.
Jag önskar bara att när jag kommer tillbaka i april att jag får komma till min grupp där jag satt innan för jag trivdes otroligt bra med kunden och mina kollegor och de resorna som var.
 
Med detta vill jag säga att allt är inte rosenrött jämt att vara mamma.
När man läser på facebook eller bloggar så står aldrig det som är mindre bra. 
Nu tror alla kanske att jag inte gillar att vara hemma alls, men så är det definitivt inte.
Just nu är jag inne i en period då jag älskar det! Jag älskar att vara hemma sitta och leka med Agnes och mata henne och gosa med henne. Nu får man massa tillbaka. Glad tjej mest hela dagen.
Hon är helt underbar och trivs verkligen i rollen som mamma.
 
 
Min lilla gobit!
 
Hoppas ni tar detta inlägget som det är tänkt.
Inte att jag vantrivs att vara hemma utan att det faktiskt är lite olika olika dagar då man trivs mer eller mindre att gå hemma.
Något som aldrig är skillnad, det är kärleken till den här lilla varelsen. Hon är fantastiskt alltid. Sen har såklart hon också stunder då hon är mindre nöjd men dom är lätträknade.
 
stor kram på er. Nu ska jag in och snussa på lilla dockan och vila lite jag med.
En av grejerna som är underbara med att vara hemma. Man kan köra en liten powernap när hon sover :)
 
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar