Nu känner jag att alla konstiga sommarångest känslor är borta.
Syrran svarade och så klart förstår hon min situation.
Jag saknar ju dom men det är ju det med att bo långt hemifrån.
Vad vill man sakna, sin familj eller sina vänner.
Jag valde vännerna och då får jag stå ut med lite ångest emellanåt...
Det är soligt och fint och idag ska jag med Patricia på stan en sväng. Anna kanske också hänger med.
Är uttråkad på jobbet.
Mindre att göra och det känns i hela kroppen att man bara vill ut och äta glass eller nåt annat skoj.
Idag känns det bara som jag kopplat samtal hit och dit...menmen sånna dagar har vi också.
En timme kvar bara.
Dags att göra det sista...
Kramkram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar